Friskishalvan – tävlingsberättelsen

Första gången ett arrangemang annordnas det att finnas barnsjukdomar. Så även på friskishalvan.

Jag velade länge fram och tillbaka innan jag bestämde mig för att vara med och springa friskishalvan. Anledningen att jag velade var att loppet kostade alldeles för mycket. Men på fredag eftermiddag, dagen innan loppet, bestämde jag mig. På startlinjen (som ingen riktigt visste vars den var) stod Arvid och Robert bredvid mig. Målet var att hänga med dom så länge som det gick.

Starten gick och jag började springa på i ett bra tempo. I ungefär 2 kilometer lyckades jag hålla Arvid rygg men då gick snöret sönder och jag fick springa i min ensamhet resten av sträckan.

Banan tog oss runt västra delen av Jönköping. Avslutningen var en knorr runt Spira följt av ett långt upplopp längs med Östra Storgatan.

Segraren Anders Grahl.
Segraren Anders Grahl. Fotograf Frugan

Vad har jag då att säga om arrangemanget?
Det är en bra idé men det finns saker att jobba med, några av de är:

  • Priset! Ett motionslopp i den storleken som Friskishalvan får inte kosta 450 spänn. Inte om tanken är att det ska bli en folkfest, vilket det har möjlighet att bli.
  • Inget vatten i målområdet när 10 km loppet gick i mål.
  • Oklarheter kring vars startlinjen var.
  • Rörigt med information i start och målområdet.
  • Flaggvakter som inte var så tydliga med vars man skulle springa.
  • Kontrollmätningen. Alla som jag har pratat med efter loppet har fått längre sträcka än den ”kontrollmätta” 10 km.

Men det finns potential i loppet. Banan är fin och upploppet längs med gågatan ger loppet en perfekt avslutning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *