Vilden X-Trail

Jag har alltid gillat terränglöpning. Och om det inte varit för att mitt orienteringssinne alltid talat om för mig att raka vägen genom skogen är den snabbaste hade jag nog sysslat med orientering.

Fördelen med terrängtävlingar mot orientering är att man slipper hålla på och fippla med en karta. Inte för att jag har något emot kartor men jag är starkare på löpning.

Vilden X-Trail är en ny tävling i Taberg, Jönköping. I år var det första gången den gick av stapeln.

Redan när jag kom fram till startområdet kändes det bra i magen. Lite som att komma tillbaka till löp- och skidtävlingarna när jag växte upp. En mysig och härlig känsla som tydligt talade om för mig att jag snart skulle bli riktigt skittrött. Familjärt och långt ifrån ytligheten och glättigheten i den motionshype som genomsyrar många arrangemang.

Av någon outgrundlig anledning var jag seedad till Elitledet, tack Maria. Vilket kändes väldigt skönt eftersom min erfarenhet av terränglopp är att det kan vara svårt att springa om folk.

Jag försökte hålla ett jämnt högt tempo ut från start och struntade i att försöka ta rygg på täten som satte iväg i ett tempo som skulle resulterat i att mina öron fungerade som mjölksyrefontäner.

Träsket passerades snabbt och smidigt. Det var kladdigt men inte så extremt som det varit på tjurruset, vilket är positivt i mina ögon. Med en bana som vilden behövs inte extremare våtmarker eller byggda hinder.

DSC_0736
Ingången in i Corallrevet. Jag i skärmen.
DSC_0737
Corallrevet.

Fotograf Ingmar Andersson. Bilderna används med tillstånd från http://vildenxtrail.se.

Banan var väldigt omväxlande och det var inte lätt att ligga på i den intensiteten där syran inte samlas. Lika svårt var det att hålla uppe farten så den inte sjönk för lågt.

En tävling i Taberg vore inte på riktigt om inte banan åtminstone passerade Tabergstopp. Och det gjorde vi. I sann Tour de Ski anda så slingrade vi oss upp längs slalombacken. Där var planen att trycka på i diagonalerna och ta det lugnt, till och med gå, i kurvorna.

Tävlingens tre drygaste:

  • Att springa med Orups låt ”Min mor sa till mig” på hjärnan. Tack för den Arvid…
  • 6 kilometer kvar till mål skylten. Aldrig har 4 kilometer känts så mycket i benen
  • David Erixons sinnesfart ut från Tabergstoppen. På toppen var han cirka 10 sekunder före mig. Nästa gång jag såg honom var differensen nog 1 minut.

2 reaktioner på ”Vilden X-Trail”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *