Äntligen lyckades jag med ett av mina mål som jag haft under drygt ett år. Jag sprang till jobbet.
Var bara tvungen att säga det.
Det var isigt, halt och inte speciellt behagligt.

Jag vill höja ett varningens finger inför helgen. Det kommer nämligen att gå fort på loppet. Ni hörde det från mig först. Oskar och Arvid kommer att springa skiten ur resten av fältet på Lidingö. Intensiteten i deras steg kommer sätta abborrbacken i brand. Fortsätt läsa Ett varningens finger
Det är de mindre loppen som är de trevligaste att springa. Där infinner sig den gemytliga mysighetskänslan.
I lördags var det premiär för Äppleloppet. Tävlingsledare var ingen mindre än Arvid, stjärnspurtaren från Kaxholmen. Fortsätt läsa Äppleloppet 2014
Igår var det dags för terränglopp! 10 kilometer upp och ner i Hallbyterrängen. Uppvärmningen till kvällens utmaning.
Solen lyste med sin frånvaro. Men jag föredrar när det är lite svalkande regn, förutom att det blir lite lerigare och halare i skogen.
Semestern är slut för de flesta och det börjar bli dags för oss att blicka framåt mot sensommaren, hösten och så småningom vintern.
Många löpare har Lidingöloppet i kalendern och skidåkare börjar längta efter den första snön.
Hösten bjuder på många härliga tävlingar. Här listar jag några av de som jag tycker är intressantast.
Idag var det post-sommarpremiär för lunchintervaller med kollegorna på Jordbruksverket.
Utifrån hur vädret sett ut de senaste veckorna var jag inställd på ett blött och svettigt pass. Blött blev det men inte av svett.
Under förmiddagen öppnade sig nämligen himlen och regnet började ösa ner.
Hade det varit höst eller vår så hade regnet haft en kraftigt kylande effekt.
Men sommaren är annorlunda. För det är få pass som är lika härliga som hårda intervallpass på sommaren där man kyls ner av ett ljummet sommar regn.
Då spelar det ingen roll att det hälls hink på hink över huvudet från molnen.
Då är regnet skönt och svalkande.
Jag har inte varit någon banlöpare tidigare. Jag har faktiskt inte varit speciellt intresserad av att harva runt runt när jag kan springa i en härlig skog. Men på senare år har jag blivit mer och mer fascinerand av banlöpning. Fortsätt läsa Vätterspelen
Söndagen bjöd på ett hejdundrandes skyfall. Det öste ner så mycket att det kändes som att jag skulle regna av vägen. Lagom till att jag kommit fram till löparbanan i Råslätt hade regnet upphört och solen målade regnbågar.
Tanken med passet var att känna på dom nya spikskorna inför onsdagen samt att se om förkylningen var borta ur kroppen.
Skorna kändes bra, det gjorde inte kroppen.
Idag dök mitt senaste inköp upp i brevlådan. Ett par fina blå spikskor för banlöpning. Inköpta för det ohemult dyra priset av 270 kr.
På träningloppet som gick av stapeln på Vistavallen såg jag Oscars fina spikskor och längtan att äga ett par egna växte i mig. Efter ett tags surfande hittade jag ett par som såg schysta ut på en e-bay liknande sida. Några få klick senare och skorna var på hem till mig.
Jag har alltid gillat terränglöpning. Och om det inte varit för att mitt orienteringssinne alltid talat om för mig att raka vägen genom skogen är den snabbaste hade jag nog sysslat med orientering.
Fördelen med terrängtävlingar mot orientering är att man slipper hålla på och fippla med en karta. Inte för att jag har något emot kartor men jag är starkare på löpning.