Hösten har hittills varigt tuff, träningsmässigt. Först skadar jag axeln i en korpenmatch. Sen drar jag på mig den längsta förkylningen jag någon sin haft. Med en tom träningsdagbok och utan tävlingar i sikte har orden till bloggen sinat.
I mitt tidigare träningsliv som skidåkare skulle jag nu vara oerhört taggad och peppad inför den stundande vintern. Nu är fokus omställt mot löpning och triathlon vilket gör hösten till återhämtningens tid. Uppladdningens tid. Uppbyggnadens tid.
Uppbyggnaden inför nästa säsong då nya rekord ska slås. Familjerekorden ska slås.
Målen är uppsatta.
Halvmaran i Göteborg.
Trettio kilometer i Stockholm.
Ryggen på Arvid, Robban och Oskar ska inte försvinna i fjärran. Deras ryggar ska hållas, dom ska passeras och spurtas ner på målrakan.
Men innan dess har vi en lång och snöfylld vinter framför oss. Då ska skidorna slinta. Men löpningen ska hållas i för att benen ska hålla hela sommaren.
Jag ser fram emot hårda kamper om brödrostarna till våren! Tydligen så har Arvid hamnat i nån slags lathetsdvala han kan vi nog slå lätt 😉
Arvid tror att han kan vila sig i form. Vila är bra. Men att vila sig i form genom uppbyggnadsperioden…